Två jättefina dagar på raken... 2009-04-05

Ninnans Nåjjor...

Saxat ur Ninnans Nojjor

Tack och lov för dessa behövde jag verkligen! Men man undrar ju i sin stilla fundering om de inte vart fel nagerst för det kan väl ändå inte vara så att det likfullt blir sommar igen? Åtminstone en gång till innan klimakteriet sätter in? F´låt… klimatkrisen ska det visst vara där ja, men det är väl lite åt samma håll då tror jag. Ja, ena gången varmt ena gången kallt! Jag vet inte om jag vågar tänka tanken ens... men det börjar kännas... ja, lite, lite granna bättre... eller är det kvicksilverförlusten kanske? Hallucinationerna…?  



Jag har ju kostat på mig att borra ur kvicksilvret ur tänderna förstår ni…

 

jag hade kunnat vidarebefodra och sälja skiten på entreprenad! Jag fick ju det "goda rådet" av sjukvården att man kunde... ja, eventuellt i alla fall! bli av med delar av värken om man gjorde så. Men, som Tony skulle ha sagt med eftertryck man kunde också bli än sjukare ett tag i alla fall. Det var hursomhelst i eget intresse och därmed också en egen kostnadsfråga. = Landstinget gav inga bidrag till sådant! Ja, ja, har man då tillräckligt mycket besvär och tillräckligt länge så famlar man efter det där halmstrået hur dyrt det än är.

 

Jag borrade alltså ur kvicksilvret/amalganen, eller jag å jag?                    


Det gjorde naturligtvis tandläkaren och jag blev precis som förmodats… än sämre alltså! Mitt humör följde därefter en starkt nedåtgående kurva naturligtvis, men som sagt, det börjar synas ett ljus i mörkret och jag funderar om det är amalganångorna som ställer till med detsamma eller om det faktiskt kunde få vara en del av den där ”goda lösningen” jag hörde talas om i början. Hade väl kanske inte varit så tokigt då förstås, för det är ju välda tröttsamt att gå omkring och fundera på att slå ihjäl folk hela tiden. Min man mår heller inte så bra av det, himligt känslig är han!

 

Men ska man nu ändå känna sig plågad och skryta med det?

 

Ja, då tycker jag man ska se till att det finns något att gnälla över också annars ska man vara tyst! Det finns faktiskt de som svälter ihjäl varenda dag ska jag säga! Nåja, att gnälla i onödan är alltså inte min grej även om det nu verkar vara av Svensk gammal god och inarbetad sed, men det kan kanske vara rätt skönt ibland också? att gnälla menar jag! Därför så borrade jag ur amalganet utan bedövning och det tyckte jag gjorde jätteont faktiskt, men det var billigare måste jag poängtera. Det var nog ändå kanske som man säger på tv ibland? ”Inget för känsliga personer”.

 

När jag nu ändå inte längre grinar så illa…

 

slår hunden, jagar katten och skriker åt min söte man så tänker jag gå ned i vikt också när jag nu ändå är i gång med självplågeriet menar jag. Att träna på gym är väl bra, men… ja men, då kan man ju lika gärna slå in på utstakad väg å allt de dära... så jag började äta den numera så omtalade GI kosten. Fungerade väääldigt bra på min man, inte alls på mig. När jag slutligen ändå gav upp och insåg fakta så hittade jag en massa utannonserade salladsrecept. De skulle vara jättebra att banta med och de fungerade väldigt bra på min man, men inte alls på mig.

 

När jag då gav upp för andra gången…

 

så hittade jag ett sånt där piller på ”nätet”… Jo, jo! vad de nu malt ned i den ”grytan” så inte fungerade det på mig inte och mannen han fick vanlig mat han… jag är lite rädd om honom faktiskt då han är så himla känslig. Enda fördelen var väl att det var lätt att svälja ned med vatten och att man fick köra bil på det, slutsumman blev att jag gick upp två kg!

 

Det kändes ett tag lite grann som om HELA världen var emot mig när jag gav upp för tredje gången.

 

Men den som söker skall finna diskuterade jag för mig själv och sökte vidare efter något mera… ja, känt och fungerande preparat liksom. Tillsist så fann jag då ”Liposonol” med hjälp av en söt liten tjejja på Apoteket, hederligt svenskt och bra! Texten; ”Rekommenderas inte för barn under 12 år” såg ju lovande ut och jag köpte därför 3 paket på raken. Pillren skulle intas före måltiderna som jag är så dålig på att hålla, men askarna gick med tiden åt i alla fall… men inte såg då jag nån skillnad inte, å inte vart det mer plats i kjol och byxor heller! jag började allvarligt fundera på om vågen var alldeles rätt å riktig?…

 

Vågen var korrekt och riktig och jag gav upp för fjärde gången.

 

Nu var jag så nära repet som aldrig förr varit faktiskt! så stötte jag då på ”Lepigen”, på en av mina Walkabouts på nätet. Det här var minsann x-strong grejer det! lämpligt för dem som snabbt och utan biverkningar ville gå ned i vikt. Det skulle öka ämnesomsättningen dämpa hungern och ge en extra energi. Fridens Liljor! Det var ju Perfekt för en sådan gammal häxa som jag! Det blev till att beställa en extra stor beställning det och börja tugga och det gjorde jag… dag efter dag… efter dag… men jag ser ingen skillnad alls, inte det allra lilla minsta lilla gram! … och jag… jaaa? Näe, jag vet inte… Det blev en dyr kunskap det där!

 

Billigast är det väl kanske att dricka vatten och leva på tjurskallen?

 

Så nu tar jag mina gåstavar och går ut och går en sväng igen och det andra dan utan mat, men än så länge har vi ju vatten i brunn… det är ju positivt! Har jag tur så kommer det nån anfallande björn efter vägen, det skulle vara skönt och på sin plats att bli av med lite aggressioner…

 

Än är de väl inte fridlysta, va?

Ingen har kommenterat än bli den första!

Med en enliters pava under armen funderar jag över livet redan året 2008...

Ninnans Nåjjor...

Texten saxad ur Ninnans nojjor...

Det ser ju knappast klokt ut, va? Men det skiter jag i, för jag är ju redan lite speciell!

Jag ska dricka 3 liter om dan har farbror doktorn sagt, fridens liljor!

Hur i hela världen ska man komma ihåg detta nu då? Att dricka något till maten är ju den mest naturliga sak i världen, men 3 liter? knappast! Nej, det fick bli pavan under armen oavsett de närmast boendes höjda ögonbryn.


Jag har nu gjort bort den första sprängningen av njursten...


Ingen vacker historia faktiskt! Fysisk smärta brukar jag vanligen fixa galant då jag har rätt hög tröskel som tur är, men detta, oj, oj, oj! Alltsamman tog två timmar och fyrtiofem minuter! då har man inte Anne på Grönkulla i ögonen längre snarare Motorsågsmassakern.


I slutet av denna invärtes kirurgi, så skakade hela jag så jag höll på att ramla av britsen!


Jag låg där och tänkte "det gör inte ont...", "Det gör inte ont!" mense det gjorde det visst det. Jag fattar inte var den gamla hederliga kniven tagit vägen? Va? ja, men fram med narkosmasken och börja sprätta!!!


Nej men, nu ska man då krångla till det något så alldeles hemskt...


Köra med allsköns olika dumheter när gamla beprövade grejer fungerat så bra! Ja, det var kanske för dyrt då möjligen? Hur mycket kostar en kirurg? massor! säkert! men en sån hade jag kysst hälsenorna på, om denne någon dykt upp i det ögonblicket. Förmodligen också lovat dyrt och heligt att betala henne själv bara hon gjorde sitt jobb!


Väl hemma så kunde jag konstatera lite blåmärken över vänster ryggsida...


Inte något annat alls! Att plågas så till den milda grad utan att det syns ett enda ALLVARLIGT spår! Ja, men vart är världen på väg egentligen? Nog måste man väl ändå kunna få behålla lite synbara bevis på att det ÄR synd om en? Nix pix! inte ett stygn syntes i horisonten. Jag fick försöka halta lite så att det skulle kännas lite bättre!


...men nog är det bedrövligt!!!

Haltandet fungerade dåligt för mig och jag fick bara ont i nacken av eländet, men jag tänkte som så att jag SKA få känna mig lite plågad i alla fall. Så under eftermiddagen cyklade jag "broarna runt" och det var lååååååååååångt det! 1 mil och 4 km!!! Kan inte begripa att de kan göra så långa vägar... men jag cyklade på bara för att jag var så sur!


"Den lilla svarta" (Ystra) fick vara hemma och vänta

För hon var ju som sagt var inte mycket att ha på vägarna just då, men hon har var ute med Matte hela den dan trots att hon mest låg i och för sig, men hönan Agda hade hon ändå koll på... nåja, då fick hon ju tänka på något annat än hur hiskla ont hon hade?

Jag kunde faktiskt tycka lite synd om mig själv ändå ett tag efter cyklingen, men fort gick det över.

Då flyttade jag undan stenplattepartiet under köksfönstrena då det tydligen var där alla möjliga sorters myror huserade, röda, svarta, stora tjocka och spinkiga små röda... tvi vale!!! Jag hade myrkrypningar och mardrömmar hela natten efter det, det är då sant!

...och för sanningens mig!

att jag till sist ändå hade skitaont i ryggen också, den kändes som den skulle kunna gå av närsomhelst! och nacken ska vi bara inte tala om! och axlarna... Ja, du! Om man hade kunnat hänga upp dem på väggen då man gick i säng, men den stora lyckan var ändå just då att;

Jag hade så KRÖVLA ont... OCH jag hade gjort mig förtjänt av det också!

...tyckte ja!

Ingen har kommenterat än bli den första!

Skrivarsidans Novelltävling!!!

Länkningar

För 13:e året i rad utlyser vi SkrivarSidans novelltävling för våra medlemmar.

Regler:

* Temat är fritt

* Texten får vara fem sidor i Word eller högts 7 000 tecken inklusive mellanslag och teckensnittets storlek 12

* Varje medlem får delta med ett bidrag

* Novellen skicka in via sajten, välj sektion Texter och kategorin Novelltävling

* Bidragen ska vara inskickade senast den 15 mars kl.23.59

https://www.facebook.com/home.php#!/groups/skrivarsidan/10150452443833370/?notif_t=group_activity

Läs 3 kommentarer eller kommentera du också!