Pinsamma händelser...

Fortsätt gärna sända mig pinsamma händelser ur ditt liv, om du varit med om det själv eller ej spelar ingen roll! Det jag gör med de raderna, de händelserna blir scener som jag bakar in i mitt skrivande just den dagen.
 
Ett exempel?
 
"När någon beskriver någon, som han/hon inte tror att densamme hör. Vilket senare visar sig vara fel!"
 
Riktigt roligt att sätta text till Era minnen, tackar och bockar för dem! Och du behöver vare sig tala om vem som är med om detta eller ditt eget namn som inskickare!
Ingen har kommenterat än bli den första!

Regntunga skyar...

Ja, det känns inte klok att det var i förrgår som vi var ute i sol, värme och vid skvalpande vågor mot havets strand...
 
Det bara regnar, regnar och reeegnar! och det lär det väl göra till nån gång i vår, då det börjar snöa istället för tina. Hela jäddrans året har ju tippat! Numera regnar det hela hösten igenom och har vi tur så slipper Tomten simma sista biten fram till skorstenen, MAKABERT på min ära! MYCKET makabert!
 
Tänk det känns precis som igår då man som barn busade i snön och alldeles höll på att frysa ihjäl, medan man väntade på skolbussen som skulle rädda en ur kylan... Mmmm, det var tider det! Eller då vi ungar grävde ut snöhögarna till det att det såg ut som om att det var ost, inte snö. Ibland rämnade taket ovanför huvudet, så att man höll på kvävas under snömassorna... Jaa, nu är det minsann ingen risk att barn kvävs i snömassor under septembermånaden inte... de drunknar!
 
En del påstår ju att mänskligheten faktiskt kommer ur havet... och jag tror för sanningens mig att vi är på väg tillbaka dit!
Ingen har kommenterat än bli den första!

Om man bara ger sig fan på det...

Jag har alltid varit bra på att hjälpa andra, men att hjälpa mig själv har jag inte varit lika bra på. Jag har på något märkligt sätt tydligen dragits till kaos, nu tycker jag mig ändå har ”vuxit upp”, rett ut relationer och framförallt den till mig själv.
 
Visst kan jag ibland tolkas som ”kvick och osentimental”, kläcka ur mig det mest vansinniga saker och det nästan så att det framkallar hicka, men det är inte så illa ment… egentligen!
 
För första gången i livet har jag liksom… landat?! Jag känner plötsligt i alla fall en djup trygg värme till mig själv. Tidigare har jag i alla väder satt andra på första plats, framförallt dem jag levt med.
 
Numera lyssnar jag mer på vad jag själv behöver, men inte har det varit enkelt inte. Jag är en sån där person som går omkring med en stark vilja och ett driv som ingen klarat av att tygla, jag måste liksom alltid gå min egen väg istället för att lära av andras råd och det kan vara hur jobbigt som helst… om man bara ger sig fan på det!
 
Men jag är ändå på något sätt tacksam, för det är av erfarenheterna man kommer helskinnad ur, som ger styrkan i att förstå mänskligheten. Det är helt enkelt för att jag själv hamnat i svåra situationer som jag snabbt kan läsa av och förstå de människor jag älskar att umgås med.
 
Mina intressen följer för det mesta den dagen jag befinner mig i då livet faktiskt ÄR det som händer medan man gör upp andra planer!



Ingen har kommenterat än bli den första!