Vi har alldeles för mycket forskare här i landet!

Saxat ur Ninnans Nojjor 2009-03-07

Ja men, alltså!

Jag har väl en hel del kropp numera och det är jag fullständigt medveten om, annars vore man nog lite korkad dessutom? Jag menar, all möjlig media fullständigt pumpar ju ut hur man ska vara. Hur man ska se ut, verka och vilja... Att ha missat denna massmediala karusell är väl mest troligt och faktiskt inte ens möjligt?

Jag läste på tal om det där mediat, i morse, att mitt tv-tittande dessutom avgör hur lycklig jag är... själv kan jag nog se minst 2 sidor av detta påstående! Så den informationen måste jag nog jobba med lite till innan jag är färdig med den!

Det här är ett hett ämne för mig!

Har jag tänkt se "Medium" på 4:an? ja, men då skiter jag väl fullständigt i om jag av någon forskargrupp i Stockholm anses höra till den mer olyckliga delen av Sveriges mänsklighet eller ej. Jag rinner ut över tv-soffan och där sitter jag... Basta!

Ska jag nu ens idas försöka föra samman denna forskargrupps tankar med min egen kropp och själ, så anser alltså denna okända grupp långt borta från min soffa att; mitt "Tv-tittande bara upptar tid från hälsosammare aktiviteter som träning och olika sociala kontakter."

Ha! På högsta växeln och utan skavsår blir min första tanke; Skit ned er!

Med 6 timmars ljus och 18 timmars mörker så är det väl ändå inte så konstigt om jag känner mig lite tröttare och hängigare än vanligt? Inte så konstigt, att jag drar mig mot "dumburken" och rinner ut över tv-soffan om kvällarna? Eller?

Vissa av dessa vintriga dagar behöver jag helt enkelt "House":s syrliga, ironiska och tragikomiska person. "Hirstorys" gamla och nya upptäckter, de ger mig helt enkelt ett extra energitillskott! Kompletterar jag alltihopa med "2 och ½ man"... blir det ju som en löparrunda runt hela bygden tycker ja...

Jag laddar helt enkelt upp och gör vinterdagarna lite ljusare på nått tv-sätt sådär. Snart är det ju ändå vår och sommar har jag bestämt! Och då lever jag livet vidare, men utomhus... fullständigt! Inte ens tv-nyheterna är något som jag eftersträvar att hålla koll på. Det är lite "noll koll, å huvve unner armen" hela sommartiden igenom faktiskt, jag blandar inte ens ekomusslin med "nätet".

Och... mina vänner!

Just idag ger jag fullständigt rackarn i om viktlyften på gymmet ger mig friskare blod eller ej!

Ett annat forskargäng säger ju faktiskt också på sidan 12 i senaste "I Form" att det finns ett helt nytt och enkelt sätt att ge kroppen styrka och balans, vad det riktigt innebär tänker jag inte gå in på här... men, men...

Fortsätter jag genast till sidan 14 så säger ett tredje forskargäng att; "Ju mer din hjärna kämpar... desto mer äter du!"

Men det var väl det jag trodde hela tiden...

 

Vi har alldeles för mycket forskare här i landet!

Ha! På högsta växeln och utan skavsår blir min första tanke; Skit ned er!, Hur man ska se ut, verka och vilja..., Ju mer din hjärna kämpar... desto mer äter du!", Saxat ur Ninnans Nojjor 2009-03-07, Vi har alldeles för mycket forskare här i landet!;
Ingen har kommenterat än bli den första!

Saxat ur Ninnans nåjjor, 2010-01-05

Mmmm... idag har jag bevisat för mig själv att vädrets makter ääär inga makter, det är bara väder! Däremot är det betydligt mer mäktigt än viss medmänsklighet, det är ju sant förstås...

Som de flesta av oss vet så är det stormbyar och blandat snöregn som gäller över Sverige, här i alla fall och just nu. Tvi Vale! säger jag bara... yyyeack!!!

Första anhalten på dagens schema var Försäkringskassan och där är det tydligen numera brukligt med kölapp, få sittplatser för att vänta och öppna diskussioner över en hög disk. Om rullstolsbundna höjer sin röst tillräckligt mycket så är det ändå inte omöjligt att han/hon på andra sidan disken hör densamme och kan svara på frågan.

De flesta svar jag fick höra idag var att man skulle vända sig till "Försäkringskassans inläsningscentral" i Malmö... för det skulle gå mycket fortare och vara mycket enklare. Tanken slår mig just nu om denne han/hon har stått på andra sidan denna disk någon gång? Sen är väl en mera obstinat tanke den att: Vem fan har bestämt att Sverige skall se ut så här idag? VEM inbillar sig att svensken plötsligt blivigt en tom treliterspåse i genomskinlig plast som man offentligt kan sno ut och in på, utan att bry sig ett endaste skit?

Andra anhalten var Skattemyndigheten... mmm... Där var några låsta dörrar efter en smal korridor, eller snarare en spalt kanske... med namn på vänster sida av dörrkarmen. I slutet av korridoren stod en "allmäntjänstgörande dator", en sån där som ska svara på svenskens frågor, om man får igång den vill säga för den var naturligtvis låst. Där fanns faktiskt ändå en liten lapp som talade om att man skulle be personalen starta upp fa...... f´låt, datorterminalen ska det ju vara därjah! Mina ögon vilade en stund på de låsta dörrarna och jag började knacka mig igenom dem, men ingen var tydligen hemma för ingen av dörrarna öppnades. Vad var nu detta för jä... f´låt påfund? Huuuur ska jag kunna starta upp den där förb....... självhjälpen som är låst egentligen och var ända in i he....... f´låt, är personalen?

Tredje anhalten var kommunens kraftbolag... morr... Där var tjusiga möbler, fina tavlor på väggarna och faktiskt lite rörelse där längst in i lokalen, men ingen lade märke till oss som kom in. Plötsligt försvann alla rörelser med ens och där blev tyst som i graven, det enda som lät var min hungriga mage. Tiden gick och magen blev bara bråkigare för varenda minut som gick. Jag frågade till sist och i all hast en personal som försökte smita förbi om var jag kunde finna den person jag sökte. Svaret satt mycket långt inne men personen i fråga var inte där "idag" och hon visste inte mer än så...

Fjärde anhalten var kommunens boendeföretag... Människor sprang omkring som illrar efter korridorena, telefoner ringde men ingen hade tid att svara. Man skrattade åt varandras historier, minnen och senaste festen med andra vänner, där var fart och fläkt överallt... men ingen lade märke till att vi kom in trots hämtad kölapp med nummer på och allt. Till sist gick jag obstinat fram utan någon jäv.. f´låt nummerlapp och hämtade de blanketter jag skulle ha, fyllde i dem, lämnade dem ifrån mig på samma disk de hämtats och önskade i mina tankar heeeela denna svenska kommunala, regionala och nationala hemtrevlighet rent åt... flatters!!!

Att efter denna... informativa och uuuunderbara dag rädas för något väder?

Ha!

Det finns betydligt värre saker än hårda stormbyar och hårt piskande snöregn, jag gick mina 7.5 km hem och stackars, stackars den som med ett enda ord hade försökt att avbryta denna mein kampf!
Ingen har kommenterat än bli den första!

Saxat ur Ninnans Nåjjor...

2009-02-16

"Åtta övningar skulle arbeta igenom hela kroppen blev det sagt... Serien skulle utföras varannan dag eller tre dar i veckan.

Tyvärr har vi ju faktiskt sju dagar på en vecka, så... det blev ju jobbigt bara att tänka på det. Jag bestämde snabbt att två dagar i veckan fick minsann räcka! Jag har ju så mycket annat att tänka på, mycken tid tar det ju faktiskt att ha ont och beklaga sig också! så 2 dagar i veckan blev resultatet av den tanken.

Tre dar i veckan schemat skulle i alla fall innehålla MINST en vilodag emellan... det var ju en mycket trevligare order tyckte jag. Jag räknade snabbt ut att det skulle stämma jättebra med träning på måndagar och fredagar! Eftersom ordern klart och tydligt faktiskt löd att jag skulle ha MINST en vilodag emellan så tyckte jag det var ett korrekt beslut.

Helgdagarna räknas inte och hon sa faktiskt och uttrycksfullt MINST en vilodag!!!

Det var också viktigt att hela tiden välja tyngre vikter...

I takt med att jag skulle bli starkare så skulle vikten ökas och jag skulle bara med NÖD OCH NÄPPE klara av att göra den sista repetionen i settet. Jag skulle också ha ett bestämt fokus på att utföra övningarna helt korrekt och av den ordern så förstod jag ju snabbt att om jag började med den absolut lättaste vikten... Typ 1 kg eller nåt åt det hållet i alla fall! så skulle det ta mig en välda tid att nå upp till de 15 kilon, som människan inbillade sig att jag skulle fixa! Sen kunde jag ju faktiskt utföra det där settet på ett mycket korrekt sätt i det viktförhållandet!

Ja, men alltså!!! Jag tror nog inte jag har det som krävs helt enkelt det är bara så!

Om jag med nöd och näppe ska klara av att göra "det sista lyftet" med exempelvis en 15 kilos vikt? Ja, men då klarar jag absolut inte av att göra det korrekt, jag skulle i alla fall se oerhört plågad ut under tiden! Jag fick tillsist råd om att ha benen lite bredare isär när jag jobbade. För då skulle det gå mycket bättre och det skulle bli mycket lättare att hålla balansen!

Det var massor med saker jag skulle undvika... Massor!

Jag skulle inte göra rörelserna för snabbt,
Inte luta mig framåt,
Inte låta knät sticka ut framför tårna,
Lyfta vikterna över axelhöjd,
Inte svanka i ryggen!
Lyfta upp skulderbladen från underlaget,
Låsa armbågarna,
Inte runda ryggen...
O sv, o sv...

Ja, så där höll det på lääääääääänge!

Till slut så mindes jag inte ens vilka övningarna var... Dem jag hade fått tillrättalagt att jag skulle utföra! Däremot minns jag mycket klart och tydligt vad jag inte fick göra! Slutligen fick jag tillsägelse att jag skulle lära mig att "gilla det!" Det var min enda chans!

Styrketräningen skulle vara ett hårt arbete om jag skulle uppnå några resultat alls och slippa ha ont.

Men jag kunde ju faktiskt lära mig att njuta av det! För samtidigt som jag tränade och timmarna efteråt, så skulle jag må extra bra! Jag skulle njuta av ömheten i musklerna dagen efter eftersom ömheten fanns där av en god anledning. Jag skulle också njuta av att jag var på väg mot mitt mål. All den där enorma glädjen var en mycket viktig förutsättning för att jag skulle fortsätta att träna år efter år.

Detta var alltså aktivitet på recept...

Om kvinnan bara inte sett så... vanvettigt glad ut under tiden... då hade det kanske känts bättre? Just nu känner jag mig väl sjukare än jag gjort på år och dag..."
Ingen har kommenterat än bli den första!